Eolit Handflata
|
|||||||
 |
|||||||
 |
 |
 |
 |
 |
|||
Brev om I. |
Du ska också ha det bra Jenny Tunedal 80 sidor, mjukband ISBN: 978-91-975975-0-0 |
Manualen Athena Farrokhzad, Tova Gerge 126 sidor, mjukband ISBN: 978-91-975975-8-6 |
|||||
Inte nudda golv |
Ett mindre arbete om diagonalen |
||||||
 |
352 sidor, mjukband |
 |
Eva Neander: Dimman - Staden - Nattljus 302 sidor, mjukband |
 |
Ondit # 1: Det förborgade ordet - texter om mystik erfarenhet 216 sidor, mjukband |
 |
Ondit #2: Att göra av med sig själv - texter om författarsjälvmord 267 sidor, mjukband |
 |
Skogen:
Här, där allting är vitt Limiterad utgåva i 100 numrerade exemplar.
Stycket är skrivet av Magnus Granberg och framfört av
Skogen. Säljs så länge lagret räcker tillsammans
med Att göra av med sig själv - texter om författarsjälvmord
(Ondit bok 2). Endast via Eolit förlags hemsida. Slutsåld! |
 |
Sarah Maya Jackson
läser Dimman av Eva Neander Limiterad utgåva i 50 exemplar. Inspelad i Teaterhögskolan i Luleå av Eolit förlag. Slutsåld! |
Ondit #2: Att göra av med sig själv - texter om författarsjälvmord Säg mig vem din favoritförfattare är och jag ska berätta hur han/hon begick självmord. Det tycks finnas en kuslig determinism i kopplingen skrivande och självmord. 1900-talet medförde en markant utökning i antalet självspillda författare. Och millennieskiftet verkar inte innebära någon kursändring. Varför är självmordet så vanligt förekommande i skrivmaskinsarmén? Eolit förlag bjöd in ett trettiotal författare, litteraturvetare och konstnärer för att undersöka denna fråga som tycks vara så uppenbar och samtidigt så kontroversiell. Medverkander: Läs utdag (pdf): Recensioner m.m "Trots dragen av anakronistisk romantisering, eller kanske tack vare, är den här antologin alltså irriterande på ett sätt som får mig att känna mig förbannat förtjust, bråksugen och allmänt levande." Aase Berg i Aftonbladet (24/1-08)
|
|
Utblottelse – ett urval betraktelser ur Det fördolda lifvet av Hjalmar Ekström och andra kristna mystiker (i urval och med efterord av Ulf I. Eriksson) Hjalmar Ekström (1885-1962) tillhörde den s.k. Flodbergskretsen som samlade människor ur alla samhällsklasser kring samtal om kristen mystik runt sekelskiftet och ett trettiotal år framåt. Här lästes nyutkomna utgåvor av kristna mystiker och nyöversättningar av bland andra Böhme och Saint-Martin gjordes av kretsens egna anförvanter. Ekström – som i och med sitt inträde i gruppen 1922 snabbt blev en andlig vägledare för många av deltagarna – kom även han att göra översättningar och författa ett antal religiösa betraktelser vilka sedermera kom att publiceras i Det fördolda lifvet (utgiven av Ekström och Henrik Schager 1925-26). Hjalmar Ekström kom att bli en viktig vän för de samtida Eric Hermelin och Vilhelm Ekelund. Två samlingar av Ekströms själavårdande brev har tidigare utgivits av andra förlag och en Ekström-biografi finns författad av Antoon Geels. Tidigare böcker av Ulf I Eriksson inkluderar Liv i överflöd (om Emilia Fogelklou) och essässamlingen Exempel – anteckningar i levnadskonst. Ladda ner och
läs Ulf I. Erikssons inledande anmärkning (pdf). OBS! Utblottelse säljs via Artos & Norma Bokförlag!
|
|
Eva Neander: Dimman, Staden, Nattljus Eolit förlag har gett ut Dimman, Staden och Nattljus av Eva Neander, samlade i en utgåva. Neanders debut Dimman gavs ursprungligen ut på Albert Bonniers förlag 1946. Staden gavs ut 1947. Nattljus 1949. Nytt efterord av Jenny Björklund Läs
utdrag: OBS! Utblottelse säljs via Rosenlarv förlag. Recensioner m.m "Medan Bonniers i sin egen nya klassikerserie satsar på det redan breda och kända, plockar det lilla förlaget Eolit en mörkt gnistrande diamant som fallit vid sidan av. Deras enkla, svarta volym innehåller de tre prosaverk av Eva Neander som kom på det stora förlaget på fyrtiotalet. Jag kommer bära den med mig var jag går. /.../ vårens mest välvalda återutgivning..." Jenny Tunedal i Aftonbladet (12/4-07) "Eva Neanders korta författarskap ger läsaren ett möte med en känslig - stundtals överkänslig - ung människa, som under puberteten (skildrad i debutboken, romanen Dimman) avskyr sig själv för sin "doft av hynda, jord och skamlöshet" men söker sin tillflykt i en okonfessionell gudsupplevelse. Känslomässigt pendlar Neander här mellan sin lust att lämna livet och en intensiv tro på lyckans möjlighet." Sten Furuhammar i Borås Tidning (31/5-07) ”Förhoppningsvis har hennes tid äntligen kommit.” Tom Hedlund i Svenska Dagbladet (20/6-2007) ”När jag läser Eva Neanders både känsliga och brutala studier i människors ångest och beroenden, slås jag av att hon i sin prosa representerade något helt eget som vetter förbi det manliga fyrtiotalets kliché om utåtriktad telegramprosa kontra inåtvänd flätstil: i en korthuggen stil gestaltar hon inre tillstånd.” ”Det finns inget lättsinnigt i Neanders frihetsanspråk. Med ursinnigt tålamod mejslas tvärtom en mångtydig skamkänsla fram som är artskild från det mesta i dagens unglitterära kultur.” ”När detta utgavs hade man känt till Auschwitz och atombombens verkan i bara några år. Den postmoderna människan var nyfödd. Den unga Neanders språk med sina assonanser och stora inre avstånd förmedlar själarnas ultraljud och epokens muller.” Ulf Eriksson i Göteborgsposten (20/8-2007) "I våras smög sig dock en kompakt och svart liten volym ut från förlaget Eolit. Och sällan har väl en formgivning lyckats så väl med att beskriva innehållet. För de tre prosaverk som boken rymmer är just svarta och kompakta. Bredvid titlarna, Dimman, Staden, Nattljus, skymtar svagt ett porträtt av ett kvinnoansikte. Precis som Neander själv, närmast utraderad – i det här fallet ur svenska litteraturhistorien. Men ansiktet representerar på sätt och vis också de berättelser som volymen omfattar. Berättelser om flickor, unga kvinnor; om kropp, äckel, ångest, vansinne och begär. Det sker inifrån, genom människor som ofta upplever avståndet mellan sig själv och det som ska utgöra verkligheten som allt för stort. Människor som annars ofta, just på grund av ett avstånd – främst orsakat av genus – , marginaliseras och sällan blir hörda.” Arvid Jurjaks på Nittonde Stolen (28/6-07) ”Att exempelvis Stig Dagerman fått mer uppmärksamhet än Neander och hennes kvinnliga kollegor resonerar Jenny Björklund också kring i efterordet, hon framlägger att det kan bero på deras tydliga ståndpunkt som kvinnor med kvinnliga huvudpersoner vilket under lång tid gjort att texterna inte setts som allmänmänskliga utan endast gällande för kvinnor, medan de manliga författarnas varit skrivna “för alla” eftersom de som män med mestadels manliga karaktärer beskrivit problem som är giltiga för alla människor oavsett om de är män eller kvinnor. Att på detta sätt missa så stark litteratur som Neanders prosa är givetvis fruktansvärt och det gör att det känns som en riktig insats Eolit gör som återpublicerar hennes böcker och gör dem tillgängliga igen för en modern publik.” Fredric Bauer på Bränt Järn (14/9-07) Mer om Neander:
|
|
Ondit#1: Det förborgade ordet - texter om mystik erfarenhet Att ta del av mystikens byggstenar kan inte vara en del av individens självförverkligande, lika lite som den ska fungera som eskapism. Det mystika språket är arkaiskt och stramt men likafullt undersökande och nybildande. Läsningen för individen mot det egna jagets död och en andra födelse in i Gud. I den mystika erfarenheten står det personliga ansvaret i centrum. Ondits exponeringar av den mystika erfarenheten tar sig skiftande uttryck och rör sig i divergerande kontexter. Ockulta konstnärsgrupper, trängtande gudstörst i Varanasi och subjektiva meditationer kontrasterar mot en fond av mer traditionell mystik. Inte sällan är det språket självt som bildar utgångspunkt för många av de texter som här föreligger. Medverkande: Läs utdrag: Recensioner m.m: ”Hade minsta lilla tillstymmelse till anspråk gjorts på att förklara eller upplysa eller skapa definitiva överblickar, så hade denna volym sjunkit ihop som en sufflé. Men perspektivet är nu tack och lov en mycket mer personligt hållen samling av insatser från olika håll. Ett brett spektrum röster från en värld där alla på olika nivåer berörs av den allestädes närvarande mänskliga viljan att förstå sig själv genom att förstå det som ligger bortom.” |